James O'Brien

“So what are you going to do about it?”, a colleague asked me at work today.

He was referring to my longer-term desire to live and work in Sweden at some point.

In some ways, it was more powerful than friends asking me the same thing.

They’re saying, “of course you can work there… but you can’t just sit back and wait for someone to ask you”.

His advice was to get my name out there and make it clear. So there, I’m saying it now. If you’re reading this, and you work in Swedish radio, I’d like to work in Sweden for a year or two. I think I have good skills, a good set of ears, and I’m a good person to work with. I would like to improve my Swedish language skills a little more first, though.

I really loved Swedish class, tonight, by the way.

Not only did I get a good score for my homework, but we also spent the night doing what I enjoy most: talking.

For Swedish class this week I wrote about my holidays.

“Vad var höjdpunkten på din semester?” frågar människor mig.

“Det är svårt att svara på. Det fanns många höjdpunkter”, säger jag.

Första för det, vädret var underbart. Det var mycket snö i Stockholm. När vintern blev vår, var himlen mestadels blå. 3 eller 4 dagar var vädret inte bra, men var för det mesta bra. Jag hade en varm jacka, en halsduk och en mössa.

Jag gick på is för första gången. Jag var nervös förstås.

Det fanns inte så många turister i Stockholm i mars . Många gånger gick jag till turistattraktioner – Drottningholm och Millesgården – och ingen var där utom jag. Båda platserna var vackra omgivna av snö.

För det andra umgicks jag upp med några vänner, däribland Gustav, Cliff och Peter.

Jag träffade också några underbara nya människor.

Jag träffade Sandra och Robert. Sandra är amerikanska. Robert är australienare. De har bott i Stockholm i fem år i en underbar lägenhet på Södermalm.

Jag träffade Kim. Han gillar att titta på svenska filmer och lyssna på svensk popmusik också.

Jag träffade även en flykting från Somalia. Han hade varit i Sverige i bara fem månader.

Jag träffade även Steffan från en liten stad nära Örebro. Han hade kommit till Stockholm för födelsedagsfest. “Normalt svenskar sitter själva vid frukost och inte pratar med andra.”, säger hon.

Jag träffade Robert också. Han kommar from Melbourne, men har en svenska fru och barn. Han bott i Sverige 10 år. Han sa att “Australiska expat community” bestod av omkring 800 personer.

Jag mötte också en musiker. Vi talade om det svenska språket. Han sade att många ungdomar nu “mangel” sina vokaler. Han sade det var populärt på TV.

Jag talade svenska varje dag. Jag läste tidningen varje dag. Jag tittade på svenska tv också. Förhoppningsvis är min svenska bättre

Jag hade många underbara upplevelser och skulle gärna till Sverige igen.

So there you have it. My trip to Sweden in simple Swedish. Still some way to go. But I’m getting there.

But most of all, deep down, a desire. It’s a goal.